Professor Zetterströms bibliotek 1882


Denna beskrivning av biblioteket är från år 1882, det år järnvägen till Trondheim invigdes. Det lockade många nya resenärer och här nedan kan vi läsa ett utdrag av vad en av dessa har noterat om biblioteket på Frösön.
Som framgår var biblioteket då övergivet, då skolan flyttats in till Östersund 1847.
Bo Oscarsson



Professor Zetterströms bibliotek 1882

John Neander, 1882:

"Vi söka då företrädesvis upp någon högt belägen punkt, ty der vidgar sig utsigten, så att vi kunna få en öfverblick öfver hela landet omkring oss. Der uppe hafva vi en sådan, på endast några tusen fots afstånd, vid slutet af en lång uppförsbacke.
En hvitmenad, enstaka byggnad står inom en inhägnad på höjden, och den är vårt mål. Byggnaden ser egendomlig ut. Funnes här klockstapel och kyrkogård, så skulle man tro sig se en gammal landskyrka ? men Frösö kyrka ligger ju der borta, längre i öster. Hvad är det då för en underlig byggnad ? Jo, upplyser man oss, det är ett bibliotek.

Ja, det är verkligen ett bibliotek, en bildningens utpost midt i landsbygden? vi hade så när sagt i ödemarken. Det står här som ett kuriosum? nej, såsom något mer än så: det står som ett vittne om lefvande kärlek till fosterbygden. En gammal jemte, med. professor Carl Zetterström, kom nämligen på den tanken, att i Östersund borde upprättas ett norrländskt universitet.
Till ett slags grundplåt för detta testamenterade han större delen af sitt bibliotek, hvilket uppgick till mera än 10,000 band, hvarjemte han donerade en summa till bibliotekets vårdande. Biblioteket får, enligt testators föreskrift, flyttas in till staden, derest någon stenhusbyggnad kan erhållas till dess förvarande, men som någon sådan ej finnes att tillgå, så får det stå qvar ute på Frösön.
Det innehåller bl. a. en ganska rikhaltig samling af svensk skönlitteratur till tiden vid testators död 1829. Det märkvärdigaste torde vara dess rika samling af svenska folkvisor och skillingstryck, hvars betydelse omtalas ej blott af Geijer och Afzelius, utan ock af utländske forskare. Dessutom finnas åtskilliga s. k. samlarerariteter och handskrifter, af hvilka senare vi hunno taga i betraktande ett band, innehållande tillfällighetstryck och handskrifna uppsatser om Carl XII, samlade efter hans död af hans syster drottning Ulrika Eleonora och sedermera kommen i testators ego.

Men vi få ej glömma utsigten utanför biblioteket. Den är ju i sanning hänförande. Der speglar sig i vattnet den skoglösa men mjukt grönskande Sunneåsen med sina täcka landtgårdar och sin vackra kyrka. Aldrig hade vi kunnat tro, att en naken landtås kunde vara så vacker. Man får nästan det intrycket, att just här sku1le både löf och barrskog vara illa på sin plats. Åtminstone synes åsen i sin nu varande form och belysning på det fullaste harmoniera med luften, vattnet och de långt i fjerran förtonande blåhvita fjellmurarne. Hvart vi vända oss, se vi sådana murar. Der borta i nordost höjer sig en sådan högre än de andra. Nu träder den tydligt fram ur några bortilande strömoln. Ah! der ha vi henne ju, fjelldrottningen, den majestätiska, skönformade Åreskutan.
Luften klarnar allt mer och mer omkring henne, och hon träder allt närmare och närmare. Man tycker sig slutligen vara henne så nära, att man nästan tror sig kunna inom en kort stund ila upp på hennes topp för att kasta snöboll midt i middagshettan. Det är som ville hon, den väldiga utposten bland fjellen, räcka handen åt den bildningens utpost, vid hvilken vi nu stå ? och dock lär afståndet dem imellan, fogelvägen, vara mer än 10 mil."

Källa:
"Öfver Jemtefjellet till Norge, Minnen och intryck från en jernvägsfärd.
Bref till Nya Dagligt Allehanda, af John Neander, 1882", sid. 12 - 15.

Läs mer om biblioteket i en anteckning från 1838

Läs mer om biblioteket i prof. Bergströms zetterströmbiografi

Åter till KFJB